Om kampen mot de "tre onda"[1] och de "fem onda"[*]

November 1951 — mars 1952

l

Kampen mot korruption och slöseri är en stor fråga, som rör hela partiet, och vi har sagt till er att ägna allvarlig uppmärksamhet åt den. Vi behöver i hela partiet företa en storstädning, som grundligt blottlägger alla fall av korruption, vare sig de är stora, medelstora eller små, och riktar huvudslagen mot de mest korrupta samtidigt som vi följer politiken att fostra och omforma de medelstora och små förskingrarna så att de inte får återfall. Endast på det sättet kan vi hejda den allvarliga faran för att många partimedlemmar blir anfrätta av bourgeoisin och göra slut på en situation, som förutsågs redan av sjunde Centralkommitténs plenum, samt genomföra den då fastslagna principen att bekämpa anfrätning. Gör er säkra om att ni ägnar hela er uppmärksamhet åt detta.

(30 november 1951)

2

Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt det faktum att bourgeoisins anfrätning av kadrer resulterar i allvarliga fall av korruption. Gör er säkra om att upptäcka, avslöja och straffa dem som är inblandade och ta detta som en viktig kamp.

(30 november 1951)

3

Det bör läggas samma vikt vid kampen mot korruption, slöseri och byråkrati som vid kampen för att undertrycka kontrarevolutionärer. Liksom i den sistnämnda bör vi mobilisera de breda massorna, de demokratiska partierna och folk från alla livets områden inräknade. Den pågående kampen bör ges bred publicitet, de ledande kadrerna bör personligen ta ledningen och hugga i och folk bör uppmanas att öppet bekänna sina egna missgärningar och rapportera om andras skuld. I mindre fall bör de skyldiga kritiseras och uppfostras. I svåra fall bör de skyldiga avsättas från sina poster, straffas eller ådömas fängelsestraff (för att förbättras genom arbete), och de värsta av dem bör skjutas. Problemet kan lösas endast på detta sätt.

(8 december 1951)

4

I alla städer, och först och främst i de stora och medelstora städerna, bör vi lita till arbetarklassen och ena oss med de laglydiga kapitalisterna och andra grupper av stadsbefolkningen för att driva en omfattande, beslutsam och grundlig kamp mot de kapitalister, som bryter lagen genom bestickning, skattesmitning, stöld av statsegendom, bedrägeri vid fullgörande av statskontrakt och stöld av ekonomisk information. Vi bör samordna denna kamp med kampen mot korruption, slöseri och byråkrati, vilken förs inom parti-, regerings-, armé- och massorganisationer. Detta är både nödvändigt och på tiden. I kampen måste partiorganisationerna i alla städer omsorgsfullt disponera klassernas och massornas styrkor och använda taktiken att utnyttja motsättningar, åstadkomma splittringar, enas med de många och isolera de få så att i denna process en enhetsfront mot de "fem onda" snabbt tar form. När kampen mot de "fem onda" tar full fart i en stor stad, kan en sådan enhetsfront mycket väl skapas på omkring tre veckor. När denna enhetsfront väl är bildad, kommer de reaktionära kapitalisterna, som är skyldiga till de värsta brotten, att bli isolerade och staten kommer att ha en stark position för att utan mycken opposition kunna utmäta tillbörliga straff, sådana som böter, konfiskering, häktning, inspärrning eller avrättning. Alla våra stora städer (provinshuvudstäderna medräknade) bör sätta igång kampen mot de "fem onda" under de första tio dagarna i februari. Var vänliga att omedelbart vidta förberedelser för detta.

(26 januari 1952)

5

(1) I rörelsen mot de "fem onda" är de grundläggande principerna för behandlingen av privatägda industri- och handelsföretag: mildhet då det gäller tidigare och stränghet då det gäller nya förbrytelser (till exempel betalning för skatter från vilka vederbörande smitit är i allmänhet retroaktivt endast till 1951); mildhet gentemot de många och stränghet gentemot de få; mildhet mot dem som erkänner sina brott och stränghet mot dem som vägrar att göra det; mildhet mot industrin och stränghet mot handeln; mildhet mot handeln i allmänhet och stränghet mot handelsspekulation. Partikommittéerna på alla nivåer ombeds hålla fast vid dessa principer i rörelsen mot de "fem onda".
(2) För att rörelsen mot de "fem onda" ska få avsedd verkan bör privatägda industri- och handelsföretag uppdelas i fem kategorier: de laglydiga, de i grunden laglydiga, de som delvis följer lagen och delvis bryter den, de som bryter lagen i allvarlig omfattning och de som helt och hållet bryter lagen. Vad storstäderna angår utgör de första tre kategorierna omkring 95 procent och de två sista omkring 5 procent. Procenttalen är, med små variationer, i stort sett desamma i olika storstäder. Vad de medelstora städerna angår, skiljer sig procenttalen avsevärt från de angivna.
(3) Dessa fem kategorier ska användas för kapitalisterna och de ickekapitalistiska självständiga hantverkarna och familjeföretag inom handeln, men inte för gatuförsäljarna. I de stora städerna kan gatuförsäljarna tills vidare lämnas åt sido, men de självständiga hantverkarna och familjeföretagen inom handeln är det bäst att ta itu med. I de medelstora städerna skulle det vara bättre att behandla både de självständiga hantverkarna, handelsidkarna och gatuförsäljarna i denna rörelse. I våra stora och medelstora städer finns ett stort antal självständiga hantverkare och handelsidkare, vilka inte sysselsätter arbetare eller butiksbiträden (fast en del har lärlingar). Många av dem är laglydiga, många andra följer i grunden lagen men bryter den delvis (dvs de har små förseelser att svara för, sådana som skattesmitning i liten omfattning), och ett litet antal följer delvis lagen och bryter den delvis samt har bedrivit skattesmitning i större omfattning. I den pågående rörelsen mot de "fem onda" måste vi ta itu med ett avsevärt antal småkapitalister och avkunna dom över dem och så vitt möjligt göra detsamma med de självständiga hantverkarna och handelsidkarna, vilkas antal är ungefär lika stort som småkapitalisternas. Detta kommer att vara till fördel för den pågående rörelsen och för det ekonomiska uppbygget under kommande dagar. Småkapitalisterna såväl som de självständiga hantverkarna och handelsidkarna är i allmänhet inte skyldiga till allvarliga förseelser, och det är inte svårt att fälla dom över dem. Genom att handla så ska vi vinna massornas stöd. Om emellertid några få städer anser det lämpligt att först fälla dom över industri- och handelsföretag, som inte kan räknas till självständiga hantverkare och handelsidkare, och vänta med att fälla dom över de sistnämnda så är det också i sin ordning.
(4) Med hänsyn till det läge som nu råder i städerna har vi beslutat att nyindela industri- och handelsföretag i fem kategorier i stället för som tidigare i fyra. Dvs de i kategorin laglydiga ska uppdelas i laglydiga och i grunden laglydiga medan de andra tre kategorierna förblir oförändrade. Av de 50.000 industri- och handelsföretagen i Peking (de självständiga hantverkarna och handelsidkarna inberäknade, men inte gatuförsäljarna) utgör de laglydiga omkring 10 procent, de i grunden laglydiga cirka 60 procent, de som delvis följer lagen och delvis bryter den omkring 25 procent, de som bryter lagen i allvarlig omfattning omkring 4 procent och de som bryter lagen i allt omkring l procent. Det kan visa sig ha stort värde för uppfostran att skilja mellan dem, som strikt följer lagen, och dem, som i grunden är laglydiga och begått små förseelser, och dessutom att behandla de i grunden laglydiga företagen, som är skyldiga till skattesmitning i liten omfattning, annorlunda än dem som är skyldiga i större omfattning.
(5) I några stora och medelstora städer inledde partikommittéerna rörelsen mot de "fem onda" i stor hast då de alls inte kände läget med avseende på de olika kategorierna av privata industri- och handelsföretag och inte var klara över taktiken med olika behandling samt då arbetslagen (eller undersökningsgrupperna), som fackföreningarna och regeringen sände ut, var mycket slarvigt organiserade och utbildade. Som resultat härav har en del förvirring uppkommit. Vi hoppas att de berörda stadspartikommittéerna ska ägna uppmärksamhet åt denna situation och utan dröjsmål sörja för att den rättas till. Dessutom måste undersökningen av de industri- och handelsföretag, som bryter mot lagen, företas under noggrann kontroll från stadspartikommittéernas och stadsstyrelsens sida. Ingen annan organisation har tillstånd att skicka ut folk för att göra undersökningar på egen hand och än mindre att hämta kapitalister till sitt kontor för förhör. Såväl i rörelsen mot de "tre onda" som i den mot de "fem onda" är det strängt förbjudet att använda tortyr för att framtvinga bekännelser, och noggranna försiktighetsmått måste vidtagas för att hindra självmord. Där självmord förekommit, bör åtgärder omedelbart vidtas för att hindra att ytterligare sådana sker och säkerställa att bägge rörelserna utvecklas sunt och på rätt spår samt att fullständig seger vinns.
(6) Rörelserna mot de "tre onda" och de "fem onda" ska för närvarande inte sättas i gång i härad, distrikt och socknar. Nytt besked kommer att lämnas av Centralkommittén om när och hur de ska genomföras. I de få fall där rörelsen mot de "fem onda" har inletts i häradshuvudstäder och den emot de "tre onda" har påbörjats i distrikt, i bägge fallen i experimentsyfte, måste sträng kontroll utövas och vårjordbruket och annan ekonomisk verksamhet får inte hindras. Rörelsen mot de "fem onda" bör inte börja i de medelstora städerna vid samma tid utan vid olika tidpunkter och hållas under noggrann kontroll.

(5 mars 1952)

6

Under och även efter kampen mot de "fem onda" måste vi uppnå följande mål:
(1) Bli grundligt klara över läget i den privata industrin och handeln för att bättre kunna enas med och öva uppsikt över bourgeoisin samt utveckla landets planhushållning. Planhushållning är omöjlig, om vi inte är klara över läget.
(2) Dra en klar skiljelinje mellan arbetarklassen och bourgeoisin och i fackföreningarna utplåna korruptionen och byråkratin, som fjärmar dem från massorna, samt rensa ut kapitalisternas mutkolvar. Sådana mutkolvar och mellanelement, som vacklar mellan arbete och kapital, finns överallt i fackföreningarna. I kampen måste vi fostra och vinna över mellan-elementen medan däremot de mutkolvar, som är skyldiga till allvarliga brott, bör uteslutas.
(3) Reorganisera industrins och handelns yrkesråd och sammanslutningar, ur deras ledande organ avlägsna personer, som gjort sig skyldiga till alla de "fem onda", och de, som blivit helt diskrediterade, samt i deras ställe dra in de som friat sig själva tämligen bra i kampen mot dessa onda. Alla kategorier av industrimän och handlare, med undantag för de som helt brutit lagen, bör vara representerade.
(4) Hjälpa ledarna för Kinas demokratiska nationella uppbyggnadsförbund att genomföra en uppryckning, att utesluta dem som är skyldiga till alla de "fem onda" och dem som vanärat sig i allmänhetens ögon och att rekrytera ett antal bättre människor, så att det kan bli en politisk organisation i stånd att respektera bourgeoisins, huvudsakligen industribourgeoisins, legitima intressen och att uppfostra dem i det Gemensamma programmets anda och i de principer som styr kampen mot de "fem onda". Vidta åtgärder för att upplösa olika kapitalistgruppers hemliga organisationer, sådana som "Torsdagsmiddagsklubben"[2].
(5) Utplåna de "fem onda" och avskaffa handelsspekulation så att hela bourgeoisin kommer att lyda statens lagar och förordningar och sysselsätta sig med industriell och kommersiell verksamhet som gagnar nationens hushållning och folkförsörjningen. Utveckla privat industri inom de gränser som staten dragit (förutsatt att kapitalisterna så önskar och dess verksamhet sammanfaller med det Gemensamma programmet), och skär ner privathandeln steg för steg. Utöka statens plan för att monopolisera privatindustrins försäljning och kontrakt år för år och samtidigt utvidga vår plan så att den i allt högre grad täcker den privata industrin och handeln. Fastställa nya procentsatser för det privata kapitalets profit så att det blir i stånd att göra vissa profiter men inga överdrivna sådana.
(6) Göra slut på alla hemliga redovisningar, gör redovisningarna offentliga och steg för steg upprätta ett system i vilket arbetarna och butiksbiträdena övervakar produktionen och företagsledningen.
(7) Genom indrivning av undanhållna skatter, restitutioner, böter och konfiskeringar återvinna huvudparten av de ekonomiska förluster som staten och folket tillfogats.
(8) Skapa partiavdelningar bland arbetarna och butiksbiträdena i alla stora och medelstora privata företag och stärka partiarbetet.

(23 mars 1952)

NOTER

[*]Viktiga direktiv, utarbetade för Kinas kommunistiska partis Centralkommitté.[TILLBAKA]

[1] Rörelsen mot de "tre onda" var den kamp mot korruption, slöseri och byråkrati, som i slutet av 1951 igångsattes bland regeringsdepartementens och statsföretagens personal. Rörelsen mot de "fem onda" var den kamp mot bestickning, skattesmitning, stöld av statsegendom, bedrägligt fullgörande av regeringskontrakt och stöld av ekonomisk information, som i början av 1952 inleddes bland ägare till privata industri- och handelsföretag.[TILLBAKA]
[2]"Torsdagsmiddagsklubben" var en hemlig organisation, bildad av några kapitalister i Chungking, vilka gav sig in i hemlig verksamhet som innebar grova lagbrott. Den avslöjades och förbjöds under rörelsen mot de "fem onda".[TILLBAKA]